Sylves OS-äventyr i bilder

Sylve är hemma från OS och kan med lite perspektiv se tillbaka på ett mästerskap som höll högsta klass – och som fick den perfekta avslutningen med en svensk medalj.

Under OS-perioden är det strängt reglerat hur deltagare och ledare får kommunicera med omvärlden via sociala medier och annat. Därför har det inte blivit några rapporter under tiden. Däremot har Sylve varit flitig med mobilen under tiden och nu kan han visa många bilder och har mycket att berätta om äventyret i Brasilien

– Sportsligt så var det ett väldigt bra OS. Brasilianarna är ett mycket vänligt folk, men bor i ett kaotiskt land som är stort, korrumperat och med mycket fattigdom, konstaterar Sylve.

OS-området var ordentligt utspritt över ett mycket stort landområde.

– Tänk dig att huvudarenan ligger i Stockholm, då skulle Olympiabyn vara på Arlanda och ridsporten i Bålsta, förklarar Sylve.

Perfekta tävlingar
Deodoro, där ridsportarenan fanns, är i första hand en stor militäranläggning där. Men där fanns också några av de största slumområdena i den här delen av Brasilien, och Deodoro i sig var inget riktigt säkert område att vistas i. Det hände ju också ett par incidenter under OS-perioden med förlupna kulor som slog ner i området.

– Men på själva tävlingarna fanns det inget att anmärka. Stallarna var jättefina, anläggningen perfekt och det hela var väldigt välarrangerat, menar Sylve.

Sylve var dock förvånad över hur många lag som fick använda sig av sina reservekipage och som i sista stund ändrade sina uppställningar. Men för de svenska hoppryttarna fungerade allt enligt plan.

– Allt gick bra, hästarna reste fint och vi kom fram med friska och fräscha hästar som utan problem gick igenom besiktningen, konstaterar Sylve.

Fina svenska insatser
Precis som alla andra kan Sylve inte nog ösa beröm över Peder Fredricson och All Ins insats i OS. Enda ekipaget som klarade samtliga rundor utan hinderfel är förstås en extraordinär prestation i sig.

– Det är mycket prat om All In och hans fantastiska förmåga. Men man ska också komma ihåg att han har utbildats och matchats på bästa sätt av en av världens bästa ryttare.

Sylve menar också att Yajamila och Henrik von Eckermann gjorde otroligt bra resultat, med tanke på att ekipaget inte känt varandra så länge.

– Det är ändå inte så länge sedan som hästen gick nationella 1.50-hoppningar i Sverige, och nu gick de OS-final där första rundan var otroligt bra, berömmer Sylve.

Även övriga svenska ekipage, Malin Baryard-Johnsson/Cue Channa och Rolf-Göran Bengtsson/Unita gjorde delar av tävlingen bra, även om det inte höll hela vägen.

– Men till EM nästa år, då kan det bli riktigt bra, tror Sylve.

Att ta sig vidare till lagtävlingens final är ingen enkel match, bara åtta lag fick fortsätta, och att Sverige återigen tog sig vidare var mer än väl godkänt. Tyvärr räckte det inte till mer än en sjundeplats i slutänden.

– Lagtävlingen blev otroligt spännande med en värdig vinnare i Frankrike. Att USA sedan lyckades rida till sig silvret trots att de bara startade med tre ekipage andra dagen var mycket bra gjort. Jag sa innan att det var 8-9 lag som var med och slåss om segern, och det var precis så jämnt och spännande som jag trodde. Tyvärr var vi lite för långt efter för att på allvar vara med i medaljstriden men vi får vara nöjda med att ha tagit oss till finalen, menar Sylve.

Just när det gäller antalet lagdeltagare och startande i mästerskap och Nations Cup är det under utredning. Sylve tycker att man borde ha möjlighet att sätta in sin reserver under tävlingens gång om det händer hästen eller ryttaren något. Som för till exempel USA där Beezie Maddens Cortes C inte var fräsch till sista lagdagen.

– Så får man göra i Nations Cup-finalen i Barcelona och jämför till exempel med fotboll där man har möjlighet att sätta in en avbytare. Om vi nu har reserver på plats borde de kunna få hoppa in när något verkligen händer, tycke Sylve.

Att hela sex ekipage gjorde upp om segern i den individuella hoppningen tycker Sylve var otroligt spännande och intressant. Att det inte har varit så många någon gång tidigare är en sak, men samtidigt anser han inte att banbyggaren gjort det för enkelt.

– Jag tycker att banan var bra byggd. Underlaget var perfekt och hästarna hoppade jättebra. Vi ska komma ihåg att det är en enormt hög standard på ekipagen.

– Det blev verkligen en jättebra klass och en värdig vinnare. Visst är det en cool sport vi håller på med. Britternas spände i ålder från 61 (John Whitaker) till 19 (Jessica Mendoza, reserv). En 59-åring vinner och det visar att i vår sport kan du vara med länge. Ung som gammal, tjej som kille, avslutar Sylve.

Ingen har väl missat svenska hopplandslagets väg till matkön.
Kom inte och säg att det här är ett tråkigt gäng utan humor!

Foto: Sylve Söderstrand och hans mobilkamera