Blogg
Medaljdrömmen…
..som gick upp i rök. Luften gick ur de flesta av oss när det stod klart att Roffe och Casall inte kom till start i dagens finalomgång. Ett litet, irriterande och ofantligt feltajmat balltramp grusade alla glimrande drömmar om guld. Självklart ska en häst aldrig behöva hoppa om den har ont eller den riskerar att komma mer till skada. Med det sagt var beslutet lika givet som rätt. Men aj vad det måste ha känts surt att behöva fatta. Tycker synd om alla inblandade i teamet.
Vi fick med Roffes sorti sätta allt vårt hopp till OS-debutanterna Jens och Henrik.
För Henriks del levde hoppet ända fram till anridningen av vattengraven. Allerdings hoppade strålande – lika avspänt och fint som de två första nollrundorna i det här mästerskapet – men där, inför den 4,5 meter långa vattengraven, blev missförståndet för stort och magplasket ett faktum. Ett ner till i trekombinationen och 8 fel. Men över lag en riktigt, riktigt fin runda!
Jens Lunatic hade kanske inte fullt lika mycket luft i sprången som igår – men han kämpade väl och sträckte sig grymt i kombinationen! En fokuserad Jens lotsade sin fina häst runt banan med två ner och ett för tiden.
- Jag tycker Jens ska vara oerhört stolt över vad han har presterat i det här mästerskapet. Jag själv trodde nog inte att Lunatic hade den här kapaciteten så sent som för något år sedan – men här har de bevisat motsatsen. Med rätt inställning kan en häst komma långt, och Jens och Lunatic har visat att de tror på varandra, summerade Lotta Björe stallmästare Fredricsons insats i OS.
Själv konstaterar jag att trots fina rundor av våra svenska ryttare så har flytet saknats för vår del i OS.
Nu får vi glädjas åt fina rundor, välridande ryttare och dito hoppande hästar i den svenskfattiga sista finalomgången.
Det ÄR något speciellt med ett OS. Njut!
Inga kommentarer gjorda